Vad händer när ingen tror dig? Psykologisk skräck för unga vuxna i Isabelle Törnqvists Besatt.
Isabelle Törnqvist har tidigare skrivit Enigmatrilogin som fått fina recensioner av BTJ. Nu är hon aktuell med den psykologiska skräckromanen Besatt, som kommer ut på Grens Bokskog den 21 december.
Boken, som vänder sig till unga vuxna, är en fiktiv roman men innehåller en del element som Isabelle har tagit ur egna erfarenheter. Från att hon var 13 till att hon var 26 hade hon odiagnostiserad endometrios, och ingen trodde på att hon var sjuk. Isabelle berättar:
”Jag sökte vård otaliga gånger och fick många gånger höra att min smärta satt i huvudet. Efter att en läkare sa till mig: ’Jag tror nog att du själv tror att du har ont, men det finns ingen fysiologisk anledning till din smärta’, ifrågasatte jag om jag kanske var ’galen’ och inbillade mig. Men om det stämde, var går då gränsen? Om jag har förmågan att inbilla mig att jag har så ont att jag svimmar, kan jag då också inbilla mig att jag ser saker, hör saker? Kan jag fantisera ihop ett minne och själv tro på att det är verkligt?
Efter att jag fick min diagnos ville jag bearbeta vad jag hade gått igenom, och det resulterade i Besatt. Jag ville utforska min största skräck: att inte kunna lita på min egen verklighet. Genom huvudpersonen Ofelia, som också har odiagnostiserad endometrios, vill jag ta med läsaren på en resa för att undersöka den här inre och yttre verkligheten och där dessa kolliderar. För att riktigt förankra Besatt i verkligheten satte jag upp ett antal regler för mig själv, och en av dem var att allt som Ofelia upplever inom sjukvården ska vara sådant som jag personligen fått höra eller själv har varit med om.
Fotograf: Jenny Christenson
Men fantastiken får ändå ta en stor plats i Besatt. Syftet med skräck som genre är att hålla upp en spegel framför vår egen, interna värld och granska den opartiskt, men också att kunna uttrycka den mer effektivt för omvärlden. Alla kan kanske inte förstå min rädsla för läkare, och jag kanske inte kan förstå någons fasa för ormar, men vi kan alla förstå rädslan för monster – även om de är fiktiva. Genom fantastiken kan vi bygga broar mellan oss och komma ett steg närmare att förstå varandra.
För även om 1 av 10 personer födda med livmoder har endometrios, betyder det inte att vi förstår varandra eller har gemensamma upplevelser. Det finns broar att bygga även här, och många berättelser kvar att dela.
Berättelsen jag vill dela genom Besatt handlar också om en 17-årig flicka som får ångest av att läsa om ”smärta vid penetrerande samlag” på 1177 när hon försöker förstå sin egen sjukdom, eftersom hon inte vill tänka på sådant. Senare kommer hon förstå varför: hon gillar kvinnor.
Här går jag och Ofelia isär: jag är asexuell och icke-binär, och Ofelia är en lesbisk tjej. Men även i våra olikheter kan vi finna sådant som vi har gemensamt. Precis som jag så tvingas Ofelia ta ställning till sin egen fertilitet och framtida familjeplanering när hon fortfarande är ett barn, innan hon hunnit lära känna sin egen sexualitet och könsidentitet. Kanske finns det någon där ute som identifierar sig på ett helt annat sätt och har helt andra upplevelser, men som också har kämpat med samma sak.
Besatt är, som kanske framgår genom det jag skrivit ovan, den mest exponerande roman jag någonsin vågat skriva. Men om jag genom boken kan bygga en bro till en annan människa, att genom texten ropa ’Du är inte ensam!’ till en endo-krigare, HBTQIA+-person, kroniskt sjuk individ eller vem som helst, så är det värt det.
Besatt är inte bara en tung berättelse om sjukdom och identitet – det hade inte varit rättvist mot varken Ofelia eller läsaren. Ofelias resa är kantad av både mörker och ljus, och en stor del av det ljuset kommer från hennes relation med Rosario. Deras relation, som börjar som en rivalitet och gradvis utvecklas till något djupare, ger berättelsen värme och en känsla av hopp. Jag ville ge Ofelia en plats där hon kan hitta styrka, inte bara i sig själv utan även i någon som utmanar henne och tvingar henne att växa. Relationen mellan Ofelia och Rosario blev ett sätt att utforska både spänning och närhet, humor och allvar, samtidigt som det gav plats för queera berättelser i en kontext som sällan får det utrymmet.
Jag tror på att låta karaktärer vara människor fullt ut, med både svagheter och styrkor, och att visa att vi kan vara sårbara samtidigt som vi hittar mening och till och med glädje i det vi går igenom. Rivaliteten mellan Ofelia och Rosario var viktig för mig eftersom den speglar hur vi ibland möter människor som utmanar oss mest – och hur de ofta blir de som betyder mest. Deras resa är också en berättelse om att våga vara sig själv och stå upp för sin identitet, även när det känns som om världen inte vill göra plats för den.
I Besatt ville jag visa att det alltid finns flera sidor av samma mynt: det tragiska och det humoristiska, det mörka och det hoppfulla, det skrämmande och det vackra. Det är en berättelse om att känna sig ensam och missförstådd men också om att hitta sin röst och sitt sammanhang – och ibland att bygga broar där man minst anar det.”
Den starka omslagsillustrationen är gjord av Elin Sandström, som tidigare illustrerat omslag till bland annat Pestblommor (av Mats Strandberg) och Monster i terapi (av Mats Strandberg och Jenny Jägerfeld).